Mina största misstag på lopp – #4

Reading Time: 4 minutes

Efter att ha sprungit New York marathon hösten 2010 fick jag blodad tand och anmälde mig till alla möjliga lopp, ett av dem var nattloppet Ursvik ultra, som gick av stapeln en lördag i mars 2011 klockan 00:00.

Jag hade aldrig sprungit längre än maraton (42,2 km) och skulle nu ge mig på att springa 75 (5×15) km på den tuffa Ursvik extreme banan mitt i natten. Jag tog tunnelbanan till Hallonbergen och gick ner till Ursvik och bytte om till löparkläder, mina nya löparskor med dobbar och pannlampa.

Ursviks 15 km spår är kuperat och tufft, men jag hade min vana trogen inte läst någonting om loppet mer än distansen och att det var fem varv i ett spår. Någon hade även sagt till mig att det skulle vara isigt och mörkt på sina ställen vilket hade fått mig att köpa skor för vinterbruk och en pannlampa. Anyway, hur svårt kunde det vara?

Starten gick och jag insåg snabbt att ”isigt och mörkt på sina ställen” var en underdrift. På många ställen var det halt och på vissa ställen var det blankis, men det skötte mina skor som gav mig grymt bra fäste. Ljuset däremot, det var en annan historia… Ganska snabbt efter starten var det partier helt utan elljus, med endast små reflexer på träden så att man kunde följa banan, förutsatt att man hade en bra pannlampa. Det hade inte jag.

Starten ett annat år…

Min pannlampa var svinbillig och det ljus som hade lyst upp mitt vardagsrum så fint när jag testade den hemma fungerade inte alls i Ursviks motionsspår mitt i natten. Jag var tvungen att hänga på andra löpare som kunde lysa åt mig vilket gjorde att tempot blev ryckigt, ibland för långsamt och ibland för snabbt. Ett tag hittade jag ändå en kille och en tjej som höll ett lagom tempo och hängde på dem. Under ett parti ungefär mitt på varv tre var det becksvart och jag såg inte för fem öre var jag satte fötterna. Då hände det plötsligt. Ett av mina steg med vänster fot höll på att få mig att ramla, vilket fick mig att parera och ta ett steg längre ut åt sidan med höger fot. Jag halkade till på en sten och trampade snett. Rejält snett.

Skaffa en bra pannlampa om du ska springa i svenska skogar på vintern!

Ljudet som ekade mellan träden var oroväckande, det knakade till i min fotled och jag skrek till när jag handlöst föll ut i mossan och landade illa på rumpan och höger höft, så illa att jag fick stora blåmärken över höger sida och rumpa, höft och rygg som var plaskvåta efter att jag hade glidit ner genom en tunn is och i en vattenpöl. Blåmärken var dock någonting jag oroade mig minst för i det här läget, min fot svullnade snabbt upp och det gjorde så ont att jag trodde att jag skulle spy. Mina följeslagare stannade och frågade om jag behövde hjälp, men jag sa åt dem att jag bara behövde vila en stund så skulle det bli bra. De verkade skeptiska men efter att jag stått på mig försvann de bort i mörkret.

När jag hade tyckt synd om mig själv en stund knöt jag skon så hårt jag kunde och linkade långsamt iväg i spåret. På ett ställe fanns det en väg som man sprang på en liten bit och när jag väl hade kommit dit hade jag fått upp något som kunde liknas vid ett löpsteg (nåja). Jag haltade vidare på vägen, och efter att det illamående jag känt varje gång jag satte ned foten började försvinna då foten hade börjat domna kunde jag snart jogga på hyfsat igen.

Vid de två sista varvningarna åt jag massor av gott (Ursvik ultra är ett jättebra lopp) och klämde i mig smärtstillande. När jag kom i mål efter en evighet duschade jag inte, utan tog mina saker och gick upp till tunnelbanan, sargad och halvdöd, och åkte hem. När jag kom hem duschade jag och somnade direkt men vaknade efter ett par timmar med en enorm smärta i min högra fot som nu hade svällt upp som en ballong. Jag skulle jobba som tennistränare i fem timmar på söndagen och efter att jag hade tagit ut sulan ur höger sko och pressat ordentligt fick jag ner foten någorlunda i min känga och tog mig till tennishallen för jobb. Inte min bästa eftermiddag på tennisbanan direkt… 😀

Sensmoral: Läs igenom all information om det lopp du ska springa innan och förbered dig ordentligt.