Mina största misstag på lopp – #3

Reading Time: 3 minutes

I maj 2011 skulle jag ta mig an världens största ultramaraton, Comrades marathon, i Sydafrika. Jag hade börjat löpträna på sensommaren 2010 men ändå fått in några maraton och ultramaraton innan det var dags att åka till Johannesburg och sedan vidare till Durban där starten skulle gå. Comrades marathon är 89 kilometer långt och går genom drakensbergen mellan Durban och Pietermaritzburg. Vartannat år går starten i Durban och löparna springer uppför, vartannat år går löparna i mål i Durban efter ett utförslopp. 2011 var ett uppförslopp.

Man kan tycka att jag borde ha lärt mig från tidigare erfarenheter och läst igenom informationen inför Comrades, men nej. Efter att helt ha missat att det fanns en busstur längst banan man kunde ta dagen innan loppet bestämde jag mig ändå för att skaffa mig en skvätt koll och dubbelkollade när loppet började. 🙂

Kvällen innan loppet fick jag en briljant idé, att jag (eftersom loppet var så långt och så mycket uppför) skulle ladda med så mycket energi som möjligt. Middagen blev en fest då jag började med att äta merparten av de nachochips som jag och min kompis fick in tillsammans med drycken. Efter det följde en familjeportion nachos, en stor sallad, en maffig cheeseburgare med bacon, en brownie med glass och en bit cheesecake. Efter den sena middagen gick vi på bio, där jag slafsade i mig en gigantisk godispåse och en popcorn. Efter det här kalaset gick vi tillbaka till hotellrummet där jag snabbt somnade som en lite gris med matkoma. Under middagen hade en sak hänt där jag borde haft bättre omdöme. Cheeseburgaren jag fick in var lite kall och min kompis tyckte jag skulle skicka tillbaka den, men jag var som en haj som hade fått vittring på blod och lyssnade inte. Jag bara mulade i mig allt som kom i min väg.

På race morning var jag taggad till tänderna och hade lite fjärilar i magen, men var det bara fjärilar? Min tid från New York marathon året innan hade seedat mig så att jag hade en startplats i mitten av loppet och nu stod jag verkligen i mitten i den inhägnade startfållan, mitt i mitten av deltagarna så att säga, när det plötsligt började hända något. Och det gick fort. På samma gång kände jag mig illamående, fick kramp i magen, huvudvärk och min mage och mina händer började domna bort. Jag la mig ner på asfalten mitt bland alla chockade deltagare och andades djupt i hopp om att få behålla det jag hade i magen. Dessvärre till ingen nytta.

Där någonstans stod jag, mitt i mitten…

Efter några minuter kände jag att kampen var sekunder från att förloras, så jag reste mig upp och knuffade undan deltagare till höger och vänster medan jag staplande tog mig ut mot startfållans sidostaket. Väl där ropade jag till två löpare som satt på trottoarkanten vid staketet att de skulle akta sig, varpå jag slängde mig fram mellan dem och kaskadspydde ut genom stängslet. Den rödgröna sörjan sprutade ur mig och jag fortsatte tills det att jag var helt tömd, till åskådarnas häpna blickar. När jag gnuggade tårarna ur ögonen såg jag hur rester av spya hängde i staketet och hur asfalten utanför var målad av min härliga pizza.

Mina vader krampade nu något förfärligt och när starten gick några minuter senare var jag inte speciellt tuff när det vankades 89 kilometer uppför. Lyckligtvis blev det inte värre i vaderna under loppet, så jag kunde fullfölja, men bristen på vätska som nu infann sig i kroppen gjorde att jag fick kramp på alla möjliga ställen på vägen till Pietermaritzburg…

Comrades är ett fantastiskt lopp!

Jag tog mig i alla fall i mål och på slutet hade jag, kanske pga att jag hade sprungit så långsamt under den långa dagen i bergen, lite energi kvar. De sista 5 kilometrarna före målet tävlade jag (av någon anledning) med en kille och vi plockade hundratals placeringar. Sista kilometern drog jag iväg och det gick riktigt snabbt, i videon nedan ser man (ca 44 sekunder in) hur jag kommer in i bild och vänder mig om för att se om killen närmade sig. Det gjorde han inte, så det var ett race som jag vann. 🙂

Comrades Marathon 2011 from Thomas Alm on Vimeo.

Läxa efter det här loppet är i alla fall: testa inte nytt dagen innan ett lopp och ät inte kall mat.