Det här är Julia Keranovic

Jag är en tjej som kommer från en liten stad i norra Sverige, men som nu bor i Spanien och spelar tennis på heltid. Förutom att spela tennis så är min nyvunna passion löpningen som inkluderar att springa en del lopp. Jag har sprungit två halv-maror och har mitt första riktiga maraton inplanerat i slutet av januari.

Som en tennis/löp bloggare tränar jag och lagar mycket mat, men reser lika mycket på olika tävlingar. På den här bloggen kommer jag skriva om min tennissatsning och hur en vanlig träningsdag kan se ut, blandat med mina lopp jag ska springa framöver. Ska bli riktigt kul att börja blogga här på Konditionsfabriken – häng med!! 😀 😀 😀

/Julia

Instagram: @juliakeeranovic

E-Mail: juliakeranovic@hotmail.com

Mina största misstag på lopp – topp 5!

Alla gör vi misstag, eller hur? Jag har verkligen begått misstag och loppen jag har sprungit har inte varit några undantag. Jag kommer att skriva en topplista här på bloggen med mina fem största misstag, vissa värre än andra, minst sagt…

Först ut är såklart misstag nummer 5!

Mitt första maraton sprang jag i New York 2010. Det var där allt började, både när det gäller att springa långlopp och när det gäller att göra misstag under dessa.

När jag sprang New York marathon första gången åkte jag dit i en resebyrås regi, så allt var mer eller mindre ordnat och jag borde bara ha glidit med, right? Wrong. Allt gick bra till dagen innan loppet, då jag gick förbi en sportaffär på Manhattan och såg ett par Vibram fivefingers. Ni vet de tunna barfotaskorna som är 4 mm tjocka undertill och har en avdelning för varje tå?

De jag fastnade för var vita med lite rött på. Jag gick in och testade och köpte snabbt ett par, testade dem i 10 minuter på hotellets löpband och bestämde att jag skulle springa loppet i dem. Jag hade trots allt sprungit i sådana här skor tidigare, i 15-20 minuter en gång på sandstranden i Marbella några månader tidigare. Den löpturen var ju härlig, så varför inte?

Morgonen efter lämnade bussen hotellet för avresa till starten, och efter att ha promenerat runt i startområdet och druckit kaffe och ätit några bagels gick jag in i min startfålla och väntade. Och väntade. Och väntade. De som har sprungit NY marathon vet att man får vänta länge i startfållan. Jag stod där i över en timme, vilket hade sina för och nackdelar. Största fördel: många löpare kom fram och frågade om mina skor. Största nackdel: mina skor var så tunna att jag inte hade någon känsel i fötterna när loppet väl började.

Det ännu större problemet med mina skor, och min brist på sprungna kilometer i dem, var att jag efter loppet hade så ont i vader och fotleder att det tog nästan tre veckor innan de slutade kännas som att de var gjorda av sten. Inte bra för träningen veckorna efter loppet direkt…

Lärdomen från NY marathon: om man ska springa en mara i minimalistiska skor, träna i dem innan och helst i en lugnt upptrappad progression för att minimera risken att få ont och eventuellt bli skadad!

2019, nu kör vi!

Under 2019 kommer jag, Thomas, blogga här på Konditionsfabriken.se. Jag har planerat att springa minst ett långlopp (maraton eller längre, i värsta fall kanske det blir sprint, dvs något halvmaraton 😉 ) per månad och skriva om loppen här i bloggen.

När jag skriver om lopp kommer jag att skriva en rapport om hur det var att springa loppet här i bloggen, samt lägga upp en recension med mer fakta om loppet under ”Lopprecensioner” i menyn.

Utöver att skriva om de lopp jag springer kommer jag att blogga om det som faller mig in, det kan bli allt från tips inför lopp, tekniksnack, eller någon topplista. Om ni har något ni skulle vilja att jag skriver om så är det bara att maila till mail@konditionsfabriken.se så ska jag försöka få till något bra i det ämnet. 🙂

Jag har en känsla av att 2019 blir ett grymt löparår, nu kör vi!

/Thomas