Halvmaraton, maraton, ultramaraton eller kortare lopp?

Vad satsar du på? Och behöver det ena verkligen utesluta det andra? Jag har sprungit lopp upp till 500 km och ner till ett lopp som jag sprang i november förra året som var 5,5 km långt. Alla distanser är olika och har sin charm och sitt helvete. Om man ska träna för att vara snabb på kortare distanser kan det givetvis vara kontraproduktivt att springa många långa lopp och många långpass på träning, men som långdistanslöpare känner jag att det enbart hjälper mig att få in några kortare lopp då och då.

Varför det då? I mitt fall så är det så enkelt att jag har svårt att motivera mig själv att springa fort på träning. När jag ska springa lopp däremot, får jag ofta upp en tid i huvudet som blir skamgränsen för dagens lopp. Ska jag springa maraton är min skamgräns (förutsatt att jag inte sprang ett annat maraton samma dag eller dagen innan) 3:30. På halvmaran är det 1:35 och i helgens lopp hade jag en skamgräns på 1:15.

Mina ”skamgränser” är endast till för min egen del och jag klarar inte alltid av att ta mig under dem, men de får mig att pusha mig själv. I söndags var det 10 miles, dvs 16 km, som stod på agendan. Riktigt tuffa förhållanden med många jobbiga backar, iskalla vindar och regn. Loppet började lite inåt landet uppe i Alfas del Pi, sedan ner till stranden i Albir, upp till en fyr och sedan tillbaka. Lätt nedförsbacke i början, segt upp till fyren och en riiiktigt trög uppförsbacke tillbaka till målet.

Utsikt från vändpunkten
Vacker natur, även i regnoväder 🙂
Fyren ”el faro de Albir” till vänster

Eftersom jag aldrig har sprungit ett lopp som är 10 miles förut visste jag inte vilket tempo jag skulle hålla. Dessutom var det så backigt att det inte var helt lätt att hålla koll på hur mycket jag kunde dra på uppför utan att gå in i väggen. De sista 500 m upp till fyren var jobbiga, men efter att ha rundat byggnaden och stannat för att ta några bilder var det en riktigt skön utförslöpning som väntade. Jag släppte loss rejält utför och när jag hade kommit ner till stranden igen kändes det riktigt bra och jag var laddad för den långa uppförsbacken tillbaka.

Vad är väl ett lopp värt om man inte kan stanna till och ta en bild med de härliga människorna som trotsade regn och rusk och hejade på oss löpare längst vägen? 🙂

Uppförsbacken var lång men inte så brant vilket gjorde att jag lätt plockade placeringar. Jag brydde mig inte om placeringarna, men känslan av att springa om folk är snäppet bättre än känslan att bli omsprungen… 😉 När jag kom upp till målet lade jag inte in någon spurt på slutet då jag vet att detta kan göra att jag blir lite sliten till dagen efter och jag vill om möjligt ha bra träningsdagar hela tiden. Repetition is the mission!

Jag var riktigt nöjd med loppet. Jag gick i mål på strax under 1:09 så min skamgräns hade jag klarat, vilket var skönt. Inte för att det hade gjort någonting om jag hade sprungit långsammare egentligen, men nu hade jag fått till ett bra tempopass, vilket jag som sagt har svårt att få till på träning.

Tights och fyra funktionströjor. Jag hatar kyla och regn men var glad ändå efter loppet, känslan av att gå i mål är magisk oavsett distans!

Jag kan verkligen rekommendera er som ska springa halvmaraton, maraton, eller ultramaraton att blanda in ett lite kortare och snabbare lopp ibland, känslan av att få lite tryck i steget är härlig och själv känner jag att mitt löpsteg förbättras om jag springer kortare och snabbare ibland, mina många och långa pass kan göra mitt steg lite ”lufsigt” om jag inte blandar in det snabba. Dessutom kan det vara bra med lite mer kuperad löpning ibland om man som jag springer mestadels på flacka, plana ytor.

Om du har några frågor går det bra att maila oss på mail@konditionsfabriken.se! Följ oss också på Instagram där vi heter @Konditionsfabriken! Lycka till med din löpning! 😀