Ibiza marathon lördag, Zaragoza marathon söndag=löparhelg!

Jag har några veckor då jag är ensam i Spanien nu när Jeppe och Julia är på resande fot. Jag tänkte då att en liten löparhelg kunde vara trevligt. När jag såg att Ibizas mara gick 6 april och den i Zaragoza gick 7 april började jag direkt kolla upp om det var logistiskt möjligt att springa båda. Efter att ha gjort en planering som fungerade med min smått tighta budget bokade jag flyg med Ryanair mellan Barcelona och Ibiza. It was on.

I fredags tog jag så vanen till Barcelona, parkerade på långtidsparkeringen och la mig för att sova i baksätet några timmar. Klockan 06:40 gick flyget till Ibiza. Efter att ha tagit bussen till Ibiza town och sen en annan buss till Sta. Eularia Des Riu som ligger en kvarts bussresa norrut kom jag till expot där jag hämtade ut min nummerlapp.

Inte så stort expo, men som alltid på expon bra energi!

Efter expot tog jag bussen tillbaka till Ibiza town där starten gick 16:00. Vädret var inte min absoluta favorit om man säger så, 12 grader och storm är verkligen inte vad jag går igång på. De första kilometrarna var helt ok, men runt 10 km började det bli segt. Då kom motvinden. Eftersom jag hade två marathon på två dagar hade jag satt mitt tidsmål för båda loppen till 3:45, vilket normalt hade varit lätt, men i den rådande, hårda motvinden sög det rejält i benen. Jag sprang till slut i mål på 3:42:25, inte något rekord direkt, men under 3:45, så jag var nöjd efter målgången.

Den molniga himlen började spricka upp när jag gick i mål 🙂

När jag hade hämtat min väska med ombyte och fått veta att det inte fanns varken dusch eller omklädningsrum, gick jag till busstationen. Väl där visade det sig att jag var tvungen att ta en buss tillbaka till Ibiza town för att sen ta en ny buss till flygplatsen, men bussarna till Ibiza toan hade slutat gå för dagen så det fick bli taxi istället. Framme på flygplatsen hade jag knappt 30 minuter på mig till boarding så valet stod mellan att tvätta av mig eller äta. Det blev en kompromiss, jag blaskade av mig lite lättnoch satte mig sen på Starbucks och åt middag.

Jag däckade så fort jag satte mig på flyget, när vi landade i Barcelona gick jag direkt till bilen och körde iväg, eftersom parkeringsavgiften var hög och jag ville komma därifrån. Några timmars körning mot Zaragoza senare hittade jag en bensinmack med en stor handikapptoalett där jag kunde vara ifred och tvätta av mig och byta kläder. Jag köpte lite att äta och dricka och fortsatte norrut. När jag var en dryg mil från Zaragoza stannade jag, dödstrött, och somnade i framsätet.

Sova i framsätet var kanske inte min bästa idé någonsin, när jag vaknade var jag rejält stel i ryggen och låren men fortsatte direkt in till stan utan att stretcha. Väl framme i Zaragoza sov jag 40 minuter till innan jag packade ner ombyte och handduk i min väska och gick till starten. Vid starten, där jag även skulle hämta ut min nummerlapp, var det magiskt vackert.

Lite molnigt och kallt men fint vid starten i Zaragoza!

Jag lämnade in min väska och ställde mig i startfållan med några minuter tillgodo innan loppet skulle börja, vilket var klockan 8:30, med bara ett orosmoln på min löparhimmel: min mage. När jag äter tveksam kost, i kombination med mycket kaffe och lite för lite sömn brukar jag bli riktigt risig i magen. Så även den här gången, vilket hade visat sig två gånger redan innan start…

Efter bara några kilometer var jag tvungen att hoppa in bakom en buske i en park och göra nummer två, och det blev flera stopp, sju stopp totalt… Pga mina många stopp för nummer två blev jag mer och mer urlakad, på ett helt annat sätt än vad jag brukar. Under merparten av loppet fanns det ingenting att äta, utan bara vatten och Powerade, så jag drack så mycket sportdryck jag kunde i ett försök att få tillbaka lite kalorier. Men ingenting hände, jag var fortfarande klen och hade från ca 20 km kramp i hela kroppen. Vid en vätskestation såg jag en av flaskorna som funktionärerna hällde upp sportdryck ur och då förstod jag vad som var fel. Anledningen till att jag inte hade återfått någon energi trots mitt drickande var att den Powerade de serverade var Powerade zero. Noll kalorier alltså. Lyckligtvis började de dela ut bananbitar några kilometer senare och jag började få upp min energi en aning.

Jag fick revidera mitt mål att klara 3:45 och istället sikta på sub 4 timmar. Efter en muskelmässigt väldigt mörk och krampig period runt 35 km fick jag nya krafter av en näve godis och kunde glida över mållinjen på tiden 3:52:03.

”Thomaso” nöjd och glad efter loppet, speciellt när krampen släppte!

Även i Zaragoza var det lite kallt och jag var klibbig över hela kroppen redan innan loppet efter att inte ha kunnat duscha på Ibiza, så att kliva in i duschen efter helgens andra mara var magiskt, trots att vattnet var iskallt!

Jag tog den tid jag behövde och satte mig sen i bilen för att köra de 40 milen hem, med några stopp för att sova på vägen. Visst var det segt att köra efter helgens aktiviteter, men så jag känner mig så jäkla glad över att jag klarar av sådana här äventyr utan större problem, det är verkligen otroligt häftigt!

Om du vill se videos från min helg så finns den under höjdpunkterna i våra stories på Instagram, där vi heter @Konditionsfabriken! Om du också vill klara av nya utmaningar i löpskor, sätta nytt personbästa, eller kanske klara av ditt första lopp och behöver hjälp så går det bra att maila oss på mail@konditionsfabriken.se!

Tennistävlingar i Tunisien!

Hej! 

Just nu befinner jag mig i Tabarka (Tunisien) på tennistävling. Jag har precis blivit klar med en tävling och har 3 kvar att spela. Sen blir det tillbaka till Spanien för ett par träningsveckor innan skeppet går till Sverige igen. 

I fredags bar det alltså av mot Tunisien för att tävla i 4 veckor i streck på samma ställe. Jag och Jeppe (som också spelar tävlingarna) flög från Alicante flygplats och mellanlandade i Rom, för att sedan flyga därifrån till Tunis flygplats. Från Tunis blev vi hämtade med en liten minibuss som skulle ta oss till hotellet i Tabarka. Transporten tog 3 h och det kändes som att vi var påväg mitt i ingenstans. Tabarka ligger nära gränsen till Algeriet.

När vi kom fram på kvällen hann vi precis käka innan middagen stängde. På hotellet där vi bor så har de ”all inclusive” vilket innebär att det är buffé till frukost, lunch och middag. Sen ingår även snacks-buffe som de har två gånger om dagen. Inte helt det bästa för mig som helst vill ta flera tallrikar vid varje tillfälle och äta alla olika saker. Det är lätt att över-äta 3 gånger om dagen när buffén är så stor, vilket jag gjort i 6 dagar nu…

I måndags var det dags att spela match och jag ställdes mot en italienska som ligger lite över 1000 placeringar bättre än mig, alla odds låg på henne. Men när matchen väl satte igång kände jag direkt att jag hade en stor chans att plocka hem matchen, vilket jag gjorde efter 3,5 h. Det var en lång och tight match och jag var riktigt nervös innan, under och till och med efter matchen trots att jag vunnit. Efter matchen hann jag varken njuta, varva ner eller äta innan jag skulle in och spela nästa match igen som var kvalfinal. Jag var fullständigt uppe i varv och huvudet var kvar i första matchen som jag var glad och nöjd över att jag vunnit över en tjej som ligger så mycket högre än mig. Kvalfinalen gick snabbt, tjejen jag mötte kom in helt fräsch och hade inte spelat någon match innan och jag förlorade till slut i en tuff två-setare. Men jag kunde inte vara sur eller arg efter matchen då jag inte alls hängde med i huvudet, som jag skrev så var jag kvar i matchen jag vann och jag tänkte endast på den..

På hotellrummet

Det bästa med att ligga ute och tävla såhär är att spela matcher, träna med spelare världen över, skapa kontakter och kolla oändligt mycket tennis. Jag är glad och framförallt tacksam över att jag kan vara i Tunisien och tävla. Har haft det jättekul hittills och ser framemot de 3 veckorna framöver. Jag älskar tennislivet!! Jag kommer hålla er uppdaterade om hur det har varit och hur det går i nästa veckas inlägg. Hörs då!!

Halvmaraton, maraton, ultramaraton eller kortare lopp?

Vad satsar du på? Och behöver det ena verkligen utesluta det andra? Jag har sprungit lopp upp till 500 km och ner till ett lopp som jag sprang i november förra året som var 5,5 km långt. Alla distanser är olika och har sin charm och sitt helvete. Om man ska träna för att vara snabb på kortare distanser kan det givetvis vara kontraproduktivt att springa många långa lopp och många långpass på träning, men som långdistanslöpare känner jag att det enbart hjälper mig att få in några kortare lopp då och då.

Varför det då? I mitt fall så är det så enkelt att jag har svårt att motivera mig själv att springa fort på träning. När jag ska springa lopp däremot, får jag ofta upp en tid i huvudet som blir skamgränsen för dagens lopp. Ska jag springa maraton är min skamgräns (förutsatt att jag inte sprang ett annat maraton samma dag eller dagen innan) 3:30. På halvmaran är det 1:35 och i helgens lopp hade jag en skamgräns på 1:15.

Mina ”skamgränser” är endast till för min egen del och jag klarar inte alltid av att ta mig under dem, men de får mig att pusha mig själv. I söndags var det 10 miles, dvs 16 km, som stod på agendan. Riktigt tuffa förhållanden med många jobbiga backar, iskalla vindar och regn. Loppet började lite inåt landet uppe i Alfas del Pi, sedan ner till stranden i Albir, upp till en fyr och sedan tillbaka. Lätt nedförsbacke i början, segt upp till fyren och en riiiktigt trög uppförsbacke tillbaka till målet.

Utsikt från vändpunkten
Vacker natur, även i regnoväder 🙂
Fyren ”el faro de Albir” till vänster

Eftersom jag aldrig har sprungit ett lopp som är 10 miles förut visste jag inte vilket tempo jag skulle hålla. Dessutom var det så backigt att det inte var helt lätt att hålla koll på hur mycket jag kunde dra på uppför utan att gå in i väggen. De sista 500 m upp till fyren var jobbiga, men efter att ha rundat byggnaden och stannat för att ta några bilder var det en riktigt skön utförslöpning som väntade. Jag släppte loss rejält utför och när jag hade kommit ner till stranden igen kändes det riktigt bra och jag var laddad för den långa uppförsbacken tillbaka.

Vad är väl ett lopp värt om man inte kan stanna till och ta en bild med de härliga människorna som trotsade regn och rusk och hejade på oss löpare längst vägen? 🙂

Uppförsbacken var lång men inte så brant vilket gjorde att jag lätt plockade placeringar. Jag brydde mig inte om placeringarna, men känslan av att springa om folk är snäppet bättre än känslan att bli omsprungen… 😉 När jag kom upp till målet lade jag inte in någon spurt på slutet då jag vet att detta kan göra att jag blir lite sliten till dagen efter och jag vill om möjligt ha bra träningsdagar hela tiden. Repetition is the mission!

Jag var riktigt nöjd med loppet. Jag gick i mål på strax under 1:09 så min skamgräns hade jag klarat, vilket var skönt. Inte för att det hade gjort någonting om jag hade sprungit långsammare egentligen, men nu hade jag fått till ett bra tempopass, vilket jag som sagt har svårt att få till på träning.

Tights och fyra funktionströjor. Jag hatar kyla och regn men var glad ändå efter loppet, känslan av att gå i mål är magisk oavsett distans!

Jag kan verkligen rekommendera er som ska springa halvmaraton, maraton, eller ultramaraton att blanda in ett lite kortare och snabbare lopp ibland, känslan av att få lite tryck i steget är härlig och själv känner jag att mitt löpsteg förbättras om jag springer kortare och snabbare ibland, mina många och långa pass kan göra mitt steg lite ”lufsigt” om jag inte blandar in det snabba. Dessutom kan det vara bra med lite mer kuperad löpning ibland om man som jag springer mestadels på flacka, plana ytor.

Om du har några frågor går det bra att maila oss på mail@konditionsfabriken.se! Följ oss också på Instagram där vi heter @Konditionsfabriken! Lycka till med din löpning! 😀