Born to run – lektioner från en bestseller!

Har du läst den bästsäljande boken Born to run? Inte? I så fall tycker jag att du (du är trots allt inne på Konditionsfabriken och borde därmed vara intresserad av löpning) ska läsa den! Den finns att beställa både som vanlig bok, ljudbok och lite andra format, bland annat på Amazon.

Köp boken på Amazon.com här!

Boken har sålts i över 3 miljoner exemplar!

Boken, som nu även ska bli spelfilm, berättar om Tarahumaraindianerna, som är ett springande folk. Man får i boken följa författaren Christopher McDougall och hans försök att springa utan att bli skadad, samt historia om löparskor och Tarahumaraindianernas historia och man får lära känna många intressanta karaktärer, innan boken har sin kulmen i ett ultramaraton. Loppet hålls i Mexiko och det är, förutom indianerna, flera duktiga löpare med. Den största stjärnan är Scott Jurek, en av de bästa ultralöparna genom tiderna.

Under bokens gång får man sig en tankeställare när det gäller sättet vi ser på uthållighetsidrott och moderna skor. En viss ”tåsko”, som endast har en 4 millimeter tjock gummisula, fick ett otroligt uppsving i och med boken och barfotalöpning blev till viss del en trend.

Fula eller coola?

Men förutom att springa barfota eller i minimalistiska skor, vad kan vi ta med oss från boken och använda i vår egna löpning? Jag tycker att de tips McDougall får av den kanske färgstarkaste karaktären i boken, Micah ”Caballo blanco” True, är bland de bästa jag har fått. Caballos sätt att träna löpning på är enkel men ändå genial och en teknik som jag själv använder mig av. Ett utdrag från boken:

“Okay, man, lesson one. Get right behind me.” He started to jog, more slowly this time, and I tried to copy everything he did. My arms floated until my hands were rib-high; my stride chopped down to pitty-pat steps; my back straightened so much I could almost hear the vertebrae creaking. shoulder. Take what the trail gives you. If you have a choice between one step or two between rocks, take three.”

“Think Easy, Light, Smooth, and Fast. You start with easy, because if that’s all you get, that’s not so bad. Then work on light. Make it effortless, like you don’t give a shit how high the hill is or how far you’ve got to go. When you’ve practiced that so long that you forget you’re practicing, you work on making it smooooooth. You won’t have to worry about the last one—you get those three, and you’ll be fast.”

Michael Randall Hickman, aka Micah True, aka Caballo blanco. Kärt barn har många namn…

Ett sätt att bli bättre på att springa lätt, mjukt och med bra teknik är att springa barfota. Sök upp en bra yta med ett mjukt underlag som sand eller gräs och jogga där så får du se! Testa gärna att först springa med skor på och ta sedan av dig skorna och spring barfota och upplev känslan när din teknik förändras!

Mjukt och fint. 🙂

Om du har frågor kring löpteknik och vill ha hjälp så går det bra att maila till oss på mail@konditionsfabriken.se! Du följer säkert oss på Instagram redan, men om du inte gör det så gör det nu: @konditionsfabriken 😀

Ironman triathlon – världens smartaste affärsidé?

I videon ovan går sista deltagaren i mål under Ironman i Kalmar 2015. Scenerna är så häftiga att det knappt går att beskriva, när åskådarna hojtar med i kör på ett ”You are an Ironman!” är det inte långt till gåshud, i alla fall inte för mig. Men vad är då Ironman? Varför är det en så bra affärsidé och kan vem som helst genomföra tävlingen? Vi börjar från början.

Triathlon är en sport där man simmar, cyklar och springer i olika distanser, från kortare lopp till långdistans. Just Ironman är två saker; en distans och ett varumärke. Distansen är 3860 meter simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning. Rättigheterna till varumärket Ironman ägs av WTC, World Triathlon Corporation, vilket betyder att det endast är tävlingar under deras flagg som får kallas för Ironman. Om ett lopp inte går i WTCs regi men har samma distans så får det heta något annat. Innan Kalmar för några år sen blev ett lopp under WTC hette loppet ”Järnmannen Kalmar”.

Kan då vem som helst klara av ett Ironmanlopp? Förutsatt att man är medicinskt frisk: ja! Men 3860 meter simning, 180 km cykel och 42,2 km löpning är ju sviiinlångt tänker du kanske? Hur ska jag klara av det? Det enkla svaret är: lär dig simma hyfsat och cykla mycket. För även om de som vinner Ironman ”VM” på Hawaii nästan alltid är fantastiska löpare (med undantag från några tillfällen där lite sämre löpare vunnit genom att skaffa sig ett väldigt stort försprång på cykeln) så är löpningen det minsta problemet för motionären som vill höra det magiska ”You are an Ironman!” i Kalmar eller någon annanstans. Du är nyfiken och vill att jag ska berätta mer säger du? Ja men ok då!

Vill du bli en Ironman?

Simningen i ett Ironmanlopp är som sagt 3860 meter, en sträcka som du har 2 timmar och 20 minuter på dig att klara av. Efter simningen kommer cyklingen, 180 km, som ska vara avklarad senast 10 timmar och 30 minuter efter att simningen började. Om du har tränat simning och cykel kontinuerligt under en hyfsad tidsperiod kommer du inte ha några som helst problem att klara tidsgränserna. Att simma och cykla är dessutom mycket skonsammare för kroppen är löpning, vilket gör att alla kan klara en Ironman.

Men löpningen då? Det är ändå 42,2 km som ska springas? Jo, sant, du kommer att behöva träna löpning också, men inte mer än att du kan ta dig genom en mara. En mara som inte behöver vara snabb direkt. Säg att du simmar relativt långsamt och simningen tar 1:45. Du cyklar sedan i, säg 25 km/h, vilket ger dig drygt 7 timmar i sadeln. Med transitions (tiden mellan byte av discipliner) har du gjort av med ungefär 9 timmar. Den totala maxtiden för ett Ironmanlopp är 16 eller 17 timmar beroende på var loppet går. Om du har valt ett lopp med 17 timmars tidsgräns har du alltså 8 timmar kvar att ta dig över mållinjen. Det här betyder att du kan gå hela vägen och ändå hinna innan arrangörerna stänger målet.

En annat exempel på den geniala paketeringen som är Ironman är att om du tar dig an halva distansen så heter den inte halv Ironman, vilket inte skulle ha samma klang, utan istället kallas den ”Ironman 70,3”. En full Ironman är totalt 140,6 miles lång, halva är således 70,3.

Energin före, under och efter en Ironman är elektrisk, om du vill ta dig an en utmaning som är tuff men genomförbar med kontinuerlig träning så kan jag verkligen rekommendera att köra en full Ironman eller att börja med en Ironman 70,3 och sedan ta dig an den fulla distansen. Känslan när man tar sig över mållinjen på en Ironman är fantastisk. Hur härlig är energin runt ett Ironmanlopp? Well, jag kan ju säga att det företags logga som är vanligast som tatuering på folk inte är Coca-cola eller McDonalds…

No caption needed 😉

Lycka till! Jag hoppas att du följer oss på INSTAGRAM och att du MAILAR oss om du har några frågor!!! 😀

Förkylning börjar bli en vardag!

Förra veckan skrev jag om en tennistävling som jag och Jeppe spelade i Castellon. Efter tävlingen kände jag mig helt frisk från förkylning och hosta och jag tänkte ”Yes, äntligen fri!”, men icke. Bara några dagar senare så kände jag mig täppt i näsan och nu är jag dunderförkyld, igen. Vad är grejen?? Har aldrig varit med om att en förkylning varat så länge förut, eller att bli sjuk flera gånger på raken. Känns som att jag tjatat om det här i nästan varje inlägg… Det värsta är väl egentligen inte själva förkylningen, det är att inte kunna träna fullt ut. Har fått avbryta flera träningar under det här året på grund av känningar i  halsen och i bröstet…

Nu från det ena till det andra. Den här veckan har varit som vilken annan träningsvecka som helst, mycket tennis, fys och löpning. Jag och Thomas har även planerat vilka tävlingar jag ska spela under hela sommaren och det kommer bli ”sommartourer” från mitten av maj till andra veckan i augusti. För er som inte vet vad sommartourer är så är det elittävlingar i Sverige som går varje vecka där man spelar om prispengar. Prispengarna ligger från 10 000-20 000 kr  (beroende på vilken kategori tävlingen har) och delas upp till ettan, tvåan och treorna. Se bild nedan—>

Sommaren kommer alltså att bestå av endast sommartourer och det som återstår av planeringen är att lösa boende på bästa, billiga sätt. Det är en ekonomisk fråga och den svåraste biten såklart. Att planera tävlingar är lätt men när det kommer till ekonomin så krävs det att försöka lösa det så billigt som möjligt för att få det att gå runt med boende, resa, anmälningsavgifter och matkostnader. Förra året bodde jag, jeppe och Thomas i Jeppes van under hela sommaren, då jag och jeppe låg i bakre delen av bilen och Thomas låg i framsätet som en kringla. Som tur var så var det varmt förra sommaren så Thomas kunde dra ner fönsterrutan och sträcka ut benen genom fönstret under natten. Såhär i efterhand är det en rolig berättelse men just där och då var det långt ifrån kul. Vi har ju inte tennissveriges bästa budget så det gäller att vrida och vända på varenda krona. 

Det som händer nu innan sommaren är att jag ska försöka åka till Tunisien nån gång under april på 4 future-tävlingar (lägsta proffnivån) där det är 15 000 dollar i prispengar. Det kanske låter mycket men dessa prispengar delas upp till varje spelare som är med i lottningen, förutom i kvalet, och därför blir det inte alls mycket kvar. Vinnaren kanske får runt 1500 dollar och de prispengarna går åt att betala flyg, hotell, transport och anmälningsavgift. På den nivån går man inte direkt plus på att vinna en hel tävling mer än att man bara går runt på det. Ska du tjäna pengar, utöver levnadskostnader som tennisspelare krävs det att ligga runt 200 i världen och uppåt. Såklart är vägen dit extremt lång och kräver otroligt mycket matcher, tävlingar och erfarenheter. 

Lite från ett styrkepass… Komplex styrkeövning med skivstång!

Draken!
Utfallssteg!
Rodd!
Liggande rotationer med tennisboll!

Nu gäller det bara att hålla huvudet högt och att inte låta en förkylning dra ner mig och stoppa den flitiga träningen jag haft i några veckor. Jag ser istället väldigt mycket fram emot det som komma skall och det känns skönt att ha ett preliminärt schema fixat fram till augusti med massor av turneringar. Nu laddar jag inför Tunisien och sen är det nästan sommar. Tiden går fort och det är inget nytt, nästan lite för fort tycker jag. Vi höres nästa vecka igen, ha det bäst!! 

Tennisprioritering!

Hejsan! Idag är det lördag den 16:e mars och jag känner mig helt återställd från maran och den tuffa träningen vi haft efteråt och fram till nu. Jag har en känsla av att jag är lätt och pigg i kroppen och att orken är på topp igen, efter nästan tre hela månader, äntligen!! Har denna vecka spelat en tennisturnering och just i denna stund sitter jag och kollar på Jeppe som spelar match i samma turnering, fast för herrar såklart.

I måndags började alltså en tennistävling i Castellon (3 h bort med bil) och jag spelade då första omgången i tävlingen. Tyvär blev det förlust efter en tight match som höll på i 2 h och 30 min. Riktigt surt och tråkigt med tanke på de små marginalerna som skilde. Match betyder ju allt, det är det som är kul med tennis och det känns alltid så sjukt tungt med förlust, som det såklart ska vara om man håller på med en idrott. Men nu är det bara hem och på’t igen efter att Jeppe är klar med tävlingen.

Under tävlingen har vi bott i en lägenhet i Valencia som vi fått lånat av hemmaklubbens ägare Fernando. En lyxig lägenhet med utsikt över Levante UDs fotbollsarena. Bild över utsikten ser ni här nedanför. Vi fick pendla varje dag till tävlingen då Valencia ligger en och en halv timme bort från Castellon. Men vi valde hellre att pendla fram och tillbaka än att bo i bilen som vi annars brukar göra under tävlingar. 

Utsikt från balkongen mitt under en match 😀

Den här veckan och några veckor framåt kommer se rätt lika ut. Det blir en träningsperiod med mycket tennis, fys och löpning för att vara i bra form när jag och jeppe sedan ska åka och tävla flera veckor i rad i april. Som det ser ut nu så har jag inga lopp inplanerade på ett tag framöver, förutom i början av augusti då jag och Thomas förhoppningsvis ska springa ett ultramaraton. Men det är ett bra tag kvar dit. 🙂 Det har varit hyfsat mycket löpning den senaste tiden inför maran så nu är det mer fokus på tennisen. Såklart att jag vill göra båda hela tiden och jag önskar att jag kunde springa fler lopp än vad jag har gjort men det är svårt att hinna med allt när båda två kräver mycket tid och fokus. Prioritering nummer 1 är ju tennisen eftersom att jag är en tennisspelare på heltid och min tid är ”inne” nu. Men det bästa med löpning är att man kan springa lopp tills man egentligen ska ner till graven, det finns ingen tid som är begränsad. Jag kommer kunna ta upp löpningen när jag vill, hur gammal jag än är!! 😀



Några bilder från träningarna under veckan:)
Hiking med viktväst och en fin utsikt från toppen!!

Nästa vecka hoppas jag på att jag har lite mer att bjuda på och förhoppningsvis har det hänt lite mer. Ni får ha en fortsatt trevlig helg med mer aktivitet och löpning, trots det slaskiga vädret i Sverige, håll ut!!! Jag avslutar med ett quote som ligger mig varmt om hjärtat:

“You don’t stop running because you get old, you get old because you stop running”

Barcelona marathon

Igår sprang jag maraton i Barcelona, ett maraton som jag hade sett fram emot ett tag då jag har hört att Barcelona ska vara en fantastisk stad. Jag kan inte säga att jag blev besviken direkt, Barcelona levererade verkligen!

Efter att ha tränat med mina tennisspelare på lördagsmorgonen och även tagit en morgonrunda löpning satte vi oss tillsammans i bilen och åkte norrut på Europas dyraste motorväg. Resan totalt var ca 50 mil, men det var bara jag som skulle hela vägen, Jeppe och Julia stannade i Valencia i en lägenhet som vi hade fått låna av Fernando som är tränare i klubben där vi tränar. De har tävling i närheten av Valencia under veckan så jag lämnade dem och åkte själv vidare till Barcelona.

Barcelona bjöd på mycket trafik och runt Plaza de Espana där expot för nummerlappsutdelning, start och mål låg var det fullständigt kaos med folk och trafik överallt. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta en parkeringsplats, men så plötsligt åkte en bil och jag kunde parkera ett par hundra meter från området. Jag hämtade ut min nummerlapp och tog sedan en bagel med marmelad och en sojacappuccino på Starbucks innan jag gick tillbaka till mitt flotta boende för natten. Nattens boende var i bilen, så jag borstade tänderna och la mig och sov.

Efter att ha vaknat några gånger av ljud utanför bilen, oftast från folk som var påväg ut eller hem från krogen, ringde klockan 07:15 för uppstigning. Jag bytte om och tog de kex och den apelsinjuice jag hade köpt dagen innan och promenerade ner till Starbucks för en morgonfika. Vid startområdet var det fullt drag med folk som värmde upp och var igång. En timme och en kvart före start kändes för långt innan för mig, så jag satt och fikade så länge det gick innan jag lämnade in mitt ombyte precis när de skulle stänga klockan 08:15. 08:26 gled jag in i min startfålla och knöt skorna och prick 08:30 var loppet igång.

Som vanligt när jag inte går för att sätta personbästa så brukar mitt mål vara att springa så fort som möjligt utan att gå över den gräns som gör att jag blir för sliten för att träna dagen efter. Det här loppet var inget undantag, så jag hittade en fart som kändes bra och njöt av den soliga dagen. Efter 3 km tornade den maffiga arenan Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena, upp sig framför oss. Jag hade aldrig sett den här klassiska stadion förut, så det var en häftig syn. Vi fortsatte genom stora gator, förbi mysiga gränder och caféer och fick mestadels ta del av en publik som stod och hejade på oss.

Vi njöt av Barcelonas arkitektur och atmosfär, allt från en otroligt mäktig katedral till stämningen vid beachen, innan vi kom tillbaka in mot Plaza de Espana igen och kunde se målet några hundra meter längre fram. Jag stod emot frestelsen att öka sista biten, en fartökning som jag vet oftast gör att jag blir slitnare dagen efter, och cruisade in över mållinjen. Klockan stod på 3:21:37 när jag kom i mål och det var en nöjd Thomas som tog en bild och sedan gick till väskinlämningen för att hämta ut ombytet.

Nöjd i solen 🙂

Dessvärre fanns det inga duschar i området (man fick ta en shuttle i 10 minuter om man ville duscha, något som jag inte hade tid med eftersom jag skulle åka och träffa Jeppe och Julia) så jag hoppade i en iskall fontän och blaskade av mig lite, bytte om och åkte och hämtade spelarna.

När de var upphämtade åkte vi till lägenheten som vi lånar och tittade på fotboll. Inte på TV, utan ut genom fönstret… Vi såg Levante slå Villareal i en spännande match efter två sena mål.

Från Jeppes Instagram, man såg bättre live än på bilden 😉

Det blev en bra helg med ett fint lopp, jag kan inte annat än att varmt rekommendera Barcelona och maran där! 😀

Om du vill se hela maran och resan till Barcelona så finns den i Konditionsfabrikens sparade stories på Instagram: @konditionsfabriken