Varför springa långt?

Hej! Det är en del som ifrågasatt varför jag springer så långt och om det verkligen är bra för mig som är tennisspelare. ”Ska inte du vara snabb och explosiv?”, ”Blir du inte tung och seg i benen på banan?”, ”Är det inte lätt att bli skadad när du springer så långt?”. Så kan det många gånger låta och därför tänkte jag att detta blogginlägg ska handla om varför jag springer längre distanser och till vilken nytta.

Eftersom min tennistränare (Thomas Alm, bloggens konung) är maratonlöpare så är det givet att jag fått upp ögonen för löpningen ännu mer än jag hade innan. Jag har på senare tid många gånger hängt på honom på hans dagliga löprunda som är 16 km lång, ibland även längre. I början kändes denna sträcka galet lång och jag var väldigt skeptiskt om jag skulle fixa att springa 16 km och sen ställa mig på tennisbanan efteråt och klara av att prestera och vara 100 procent igång. Men eftersom tempot vi springer i är runt 5:30-6 minuters fart så upplever jag inte att jag blir särskilt trött och sliten i musklerna efteråt. Nu upplever jag nästan att denna sträcka börjar bli kort och att jag ska ut på en mysjogg. Lite sjukt att det gått så snabbt från att ha tyckt att 16 km kändes som ett långt evigt lidande i början, till en relativt kort, skön och mysig runda.

Missförstå mig inte, 16 km är fortfarande inte kort och lätt, speciellt inte om man gör det varje dag. Det har gått fort framåt för mig och alla kan såklart inte ha den utvecklingskurvan jag har haft. Anledningen till att jag har kunnat öka min dos löpning snabbt på en kort tid är att min tennistränare även är löpcoach och har gått igenom saker som hållning, stegfrekvens, teknik och armpendling, mm. Allt för att jag inte ska bli skadad.

Den största anledningen till att jag springer så ”långt” är för det första för att jag mår bra utav det, men framförallt för att det gör att jag känner mig starkare mentalt än mina konkurrenter. Jag känner mig även oftast lättare i kroppen efter att ha sprungit ett par kilometer. Många kan uppleva att det borde vara eller är tvärtom, speciellt många tennisspelare. De brukar känna sig klumpigare, långsammare och svagare i kroppen efter att ha sprungit så långt. Men faktum är att jag känner mig lättare, snabbare och mentalt mycket starkare som jag skrev tidigare. För mig är det väldigt viktigt att jag har ett mentalt försprång och att jag känner att jag skulle kunna springa åttor runt min motståndare på banan.

Såklart skulle jag inte springa så långt och så mycket ifall det var skadligt för min tennis. Har tidigare haft problem med mina knän och inte kunnat träna så mycket i perioder men så fort jag började springa mer har de blivit väldigt mycket bättre och har numera även sprungit i förebyggande syfte. Jag tror verkligen att detta är individuellt och långdistanslöpning passar såklart inte alla tennisspelare, men för mig passar det perfekt och jag känner verkligen att jag har hittat en grej förutom tennisen som gör livet lite bättre.

En annan sak med löpning är att det är otroligt bekvämt och lättsamt. Det behövs inte alls mycket utrusning och träningen börjar direkt utanför min dörr. Tennis är mycket mer högintensivt och kräver därför ett helt annat fokus och att du är extremt mycket på tårna när du spelar. Det är mycket lättare att bara ta på sig löparskorna när man är lite seg och sticka ut på en löparrunda, än att packa ner alla tennisgrejer och leta upp en partner att träna med och en tennisbana att spela på. I löpning är du inte beroende av andra och behöver heller inte planera dina pass efter några öppettider i en tennishall.

Det sista men absolut inte minsta är att jag blir glad av att springa och det ger mig energi. Jag känner mig som en Queen när jag springer och när jag väl är igång vill jag helst inte sluta. Jag njuter på riktigt av att springa där ute och låta tankarna släppas fria.

Under en löprunda över bergen med havsutsikt. 🙂
Löpningen hjälper min tennis!