Mitt första maraton som inte blev av


I söndags skulle jag ha sprungit den sjätte upplagan av Murcia maraton, i Spaniens sjunde största stad, bara en och en halvtimmes bilfärd från där vi bor. Tyvärr blev jag sjuk vid nyår och förde ett krig mot klockan de senaste veckorna för att bli frisk, men lyckades inte.

När jag började inse några dagar innan maraton att det kanske inte skulle bli av kändes allt bara värdelöst och så himla tråkigt. Jag var fortfarande sjuk i halsont, hosta och täppt näsa. Hade sett fram emot loppet i flera månader och byggt upp en hel del fantasier om hur loppet skulle gå till, från start till mål. Vissa nätter hade jag till och med svårt att somna på grund av att jag var så exalterad av all längtan, jag ville verkligen inte vänta en sekund till. Detta är väl en av mina svagheter jag har, haha, men det är lite så jag är. 🙂 När jag kommer på eller har planerat in någonting jag vill eller ska göra vill jag ha det direkt. Den här väntan på att dagen ska komma gör mig galen och hela min tankekraft går åt till att tänka på det som komma skall. Känner någon igen sig eller är detta bara jag?

När maratonet inte blev av i söndags var det bara att bita i det sura äpplet och planera inför nästa lopp som går i Castellón de la Plana (Spanien) den 24:e februari. Alltså drygt tre veckor kvar, tre HELA veckor för länge, det känns ju som en evighet. Jag undrar hur det kommer vara och hur det kommer kännas i alla mina kroppsdelar under och efter loppet. Kommer jag gå in i den berömda väggen efter cirka 3,2 mil som de flesta ovana löpare gör? Kommer jag ligga där på backen och börja krampa av vätskebrist som en spigg på torra land? Kommer jag ha så mycket skavsår under mina fötter och mellan låren att de sista kilometrarna kommer ta lika lång tid som de tre första milen? Mycket frågor och funderingar jag vill ha svar på. Detta kommer bli så fantastiskt roligt och jag är så taggad så mitt hår snart faller av. En sak jag lärt mig av min coach är att inte bli för övertaggad inför tennismatcher eller inför lopp för då kan det lätt bli så att man inte har tillräckligt mycket energi kvar till slutet, det är något jag ska försöka ta med mig till loppet!

Något jag gillar med löpning är att det alltid kommer nya chanser, alltså nya lopp, precis som i tennis där det alltid kommer nya matcher året om. Inom tennisen har man som elitspelare ofta en uppbyggnadsperiod innan ett tävlingsblock, det kanske elitlöparna också har? Jag är dock ingen elitlöpare (ännu… 😉 ) så jag kan bara satsa på nästa lopp några veckor senare.

Nu ska jag ta och kurera mig i soffan med te med ingefära och honung framför en film 🙂 Vi hörs i nästa inlägg!! Ha det bäst!! 😀