Murcia marathon – lopprapport

Reading Time: 4 minutes

Årets första maraton blev alltså för mig dagens mara i Murcia. Jag fick hjälp med skjutsen av min tennisspelare Jeppe, så jag kunde sova på vägen till Murcia, vilket var väldigt tacksamt efter en ganska lång tid med lite sömn. Vi lämnade Albir klockan 05:35 och kom till Murcia ca 07:15. Jag hade läst på loppets hemsida att det gick bra att hämta nummerlappen antingen på fredagen, lördagen, eller idag; på loppdagen. Jag hade valt det senare, men när vi kom till byggnaden där nummerlappen skulle hämtas var det helt dött. Inte en människa. Efter att ha ringt på dörren några gånger öppnade en kvinna och berättade för oss att de som ska hämta nummerlappen på söndagen ska ta sig till starten och hämta ut den där. Som tur är var vi ute i god tid och var och hämtade ut lappen långt innan loppets start. Jag lämnade in min väska med ombyte i loppets förvaring, gick på toaletten och satte mig sedan och värmde mig i bilen tills det var ungefär 5 minuter till start.

Vi har haft lite sjukdom i lägenheten och jag hade lite snuva och kände mig varm och svag när jag placerade in mig i min startfålla. Himlen var klarblå, så det vankades fint väder under dagen, men nu på morgonen var det 8 grader ”varmt”, vilket är minst 25 grader för kallt för att jag ska må som fisken i vattnet. När startskottet gick joggade jag i maklig takt fram genom folkmassan med en lite dålig känsla då jag kände mig förkyld och svag. Efter några kilometer kände jag mig plötsligt bättre och då fick jag upp farten och kunde se farthållarna som hade 3 timmar och 30 minuter som slutmål några hundra meter längre fram och efter att ha hållit min lite högre fart ett tag kom jag ikapp dem vid drygt 8 km.

Nöjd efter att ha kommit ikapp farthållarna och för att kroppen kändes frisk efter morgonens tveksamma status

Jag höll mig strax bakom farthållarna och kom in i en lunk, åt lite äpple och godis vid en station, lyssnade på podcast och tittade på de fina byggnaderna samtidigt som jag noterade att det började bli varmare snabbt ju högre solen steg. Runt 11 km kom loppets enda backe (man fick springa den två gånger, här och vid 32 km) och då jag höll samma takt som innan backen tappade jag farthållarna lite bakom mig. Nu sprang jag på med ungefär 100 meters marginal till dem, till ganska exakt 5 km efter att vi hade kommit ut på andra varvet. Vid 26 km bestämde jag mig för att öka farten en aning, så pass mycket jag kunde utan att jag skulle bli sliten efter loppet. Man vill ju kunna träna imorgon också… 😉

Nästa kick kom när jag åt godis och frukt på första varvet. Nu tappade jag farthållarna undan för undan och efter sista stället där man sprang ut och sedan tillbaka, som man gjorde på några ställen längst banan, såg jag dem inte längre. De två sista kilometrarna spelade jag låten ”Shoot to thrill” med AC/DC i lurarna och min sedvanliga superkick och kunde öka ytterligare den sista biten.

Målgången var härlig, med massor av folk som stod och hejade och ungar som gjorde high-fives och jag gick i mål med ett leende efter att ha känt mig starkare och starkare ju längre loppet led, vilket alltid är ett av mina mål oavsett lopp. Att vara fräsch i kroppen men ändå ha en känsla av att ha fått ett bra träningspass i hyfsat tempo under ett maraton är en skön känsla och det var med ett bra tryck i steget jag gick till Starbucks och fyllde på depåerna med sojacappuccino, smoothie och bubbelvatten efter att ha ätit en hög frukt och några kex vid målgången.

Alltid bra att fylla på med vätska efter ett marathon, speciellt när man inte har druckit någon gång under 42,2 km… Om du har tänkt springa en mara i Spanien så är Murcia riktigt trevligt (Murcia har dessutom ett rikt utbud, det är Spaniens sjunde största stad) och banan är förutom två mindre backar helt platt, så upplagt för en bra tid om man har formtoppat inför loppet! 🙂

Nöjd efter loppet, då hade temperaturen hittat upp till 23 grader!
Fin medalj och loppets snyggaste tröja 😉
Nöjd med tiden, speciellt eftersom jag är mer eller mindre fräsch efter loppet